När vi frågade våra följare i sociala medier om förslag på kvinnor som borde få ta större plats i historien fick vi många spännande förslag. Veckans avsnitt av #rättvishistoria handlar om Lovisa Åhrberg, som kallats för ”Sveriges första kvinnliga läkare”.
Maria Lovisa Åhrberg föddes i Uppsala den 17 maj 1801. Hennes far var akademivaktmästare. Men det var hennes mor och mormor som påverkade hennes framtid.
När Lovisa var liten hjälpte mamma och mormor många medmänniskor som fått yttre skador. Uppenbarligen lärde hon sig mycket av att följa deras arbete.
För när hon flyttade till Stockholm och fick anställning som husjungfru dröjde det inte länge förrän Lovisa fick ta sig an benbrott och sårskador som hon framgångsrikt behandlade. De flesta hon botade var fattiga personer.
Tack vare sina framgångar fick hon rykte om sig som en duktig läkare. Patienterna blev allt fler och från alla samhällsklasser. 1840 lämnade hon sin anställning och var därefter enbart verksam som ”sårläkarinna”.
Lovisas praktik sågs inte enbart med blida ögon. Många manliga doktorer ifrågasatte hennes arbete, speciellt som det faktiskt inte var tillåtet för kvinnor att arbeta som läkare och eftersom hon inte hade någon formell utbildning. Lovisa blev anklagad för kvacksalveri.
Men när de medicinska myndigheterna undersökte hennes kunskaper och verksamhet fann de inga tecken på lurendrejeri eller egen vinningslystnad – tvärtom var Lovisa både kunnig och godhjärtad. Hon fick tillåtelse att fortsätta sin verksamhet. Så uppskattad var hon att Oskar I 1852 belönade henne med en kunglig medalj för hennes arbete.
1871 drog sig Lovisa tillbaka, blind och utarbetad. Året innan hade läkaryrket formellt öppnats för kvinnor. Tio år senare dog hon i Stockholm.
Men under sin verksamma tid uppmärksammades hon inte bara av kung Oskar. Också författaren och kvinnorättskämpen Fredrika Bremer beundrade Lovisa och skrev i sin roman Hertha från 1856:
”Vare det mig tillåtet att här uttala ett ord av högaktning och erkännande för sårläkarinnan i Stockholm, jungfru Åhrberg, samt den önskan, att några av de förmögna, som stundom skicka sina vagnar för att avhämta den skickliga läkarinnan, ville, en eller annan gång, bevista de mottagningar, hon var dag ger åt Stockholms fattigaste befolkning, strömmande till henne genom öppna dörrar, med sina sår och skador; de skulle, såsom vi, intagas av beundran över det outtröttliga tålamod, det glada lynne, samt den frikostighet, med vilka hon ger sin tid, sin vård och sina salvor åt de tusende, som ingenting ha att ge henne igen utom ett tack, vilket stundom av de lågsinnade, förvandlas till otack.”
Dessutom finns en lång notis om jungfru Åhrberg i en antologi av Wilhelmina Stålberg och PG Berg från 1864–66, Anteckningar om svenska qvinnor. Texten är ett tidstypiskt dokument och ger en levande bild av Lovisas liv och verk. Läs den på webbplatsen runeberg.org.
Övriga källor:
http://www.gutenberg.us/articles/lovisa_%C3%A5hrberg
http://runeberg.org/sbh/b0768.html
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lovisa_%C3%85hrberg
Bli först att kommentera